Den samiska dansen

 

                                                                                                               Foto: Börje Dahrén

Den ursprungliga samiska dansen var en levande tradition fram till slutet på 1600-talet då Karl XI befaller att lagmansting ska hållas i lappmarkerna för att granska avgudadyrkan. Den samiska religionen ska krossas, nåjdernas trummor ska brännas, seitar ska rivas och samiska heliga platser ska skändas. I samband med den här tiden slutade nåjderna att dansa officiellt och från den här tiden blev dansen mer mer undangömd och hemlig. Dansen var en viktig del i de äldre samiska ritualerna tillsammans med trumman som användes av nåjden för att försätta sig i trans. Den ursprungliga samiska dansen utfördes av nåjden och var en rituell extasdans där noite sprang, snurrade, hoppade, kröp och sprang på knä. Dansen och rörelserna blev vildare och vildare och slutligen faller nåjden till marken. Dansen slutar alltid med att de faller framstupa och blir liggande! Den samiska dansen levde vidare i en förändrad form ända fram till slutet av 1800-talet. Då utfördes den som en slags social gruppdans men som tappat sin rituella funktion. Denna dansen utfördes utan förståelse av att man egentligen dansar då det aldrig har funnits ett ord för dans i det samiska språket. Det som däremot finns är begreppet Lihkadus som betyder den inre och yttre rörelsen och kan jämställas med det som vi idag kallar för dans. 

 

                                                                                                      Foto: Jostein Andersen

I mer än 20 år har Ola Stinnerbom arbetat och utvecklat den samiska dansen i riktning mot en modern nutida dansform. Det har varit ett mödosamt arbete där han under lång tid tränat om sin kropp för att anpassa den till de fysiska förutsättningarna som den nutida samiska dansen kräver. För Ola har arbetet med att rekonstruera den försvunna samiska danstraditionen aldrig handlat om att göra det på något musealt sätt. Nej tanken är att han som same och modern nutida koreograf ska göra det på ett nyskapande sätt. Precis som konservatorn försöker han fylla i de tomma hålen, lakunerna, med sannolika beståndsdelar. Inget slumpmässigt urval utan på basis av konservatorns eller koreografens kunskaper och erfarenheter. Han vaskar fram små beståndsdelar av rörelser ur knapphändiga beskrivningar. Sedan undersöks vilka fragment och element av den försvunna samiska dansen som går att använda. Dessa rörelser och uttryck sammanfogas till ett koreografiskt uttryck på ett nytt sätt i relation till Jojken. Den koreografiska metoden ”att sätta jojken i kroppen” ska låta sig förstås i relation till de beskrivningar som finns av jojk. I de gamla beskrivningarna framgår det tydligt att jojken följdes av olika rörelser, märkliga åtbörder, gester och ett sällsamt gungande. Metoden att förkroppsliga jojken genom dans blir en logisk konsekvens och ett sätt att visa hur röst, rytm och rörelser hör ihop. 

 

KREATIV KARANTÄN
Här kan ni se min redovisning av mitt HEMMA RESIDEN, där jag har utvecklat den samiska dansen. med stöd från Region Värmland
https://youtu.be/BdEvs7z3NFY

 

                                                                                                       Foto: Kajsa Stinnerbom

                                                                                                

 

Foto: Jostein Andersen,  Kajsa Stinnerbom, Börje Dahrén, Liz-Marie Nilsen, Ola Stinnerbom